Insekter, spindeldjur och daggmaskar samt fåglar, fjärilar och fältvilt har sin naturliga plats i åkerlandskapet. De är en del av den biologiska mångfalden. Många av dessa arter gör stor nytta för dig som lantbrukare genom att bidra med ekosystemtjänster, som till exempel pollinering eller mullbildning.
Du som är lantbrukare kan främja förekomsten av insekter, spindeldjur och andra nyttodjur samt fåglar, fjärilar och fältvilt med enkla metoder. Här följer några exempel på vad du kan göra för att öka mångfalden i åkerlandskapet.
Följ oss på Instagram. Där delar vi med oss av handfasta tips kring hur du som är lantbrukare kan gynna den biologiska mångfalden på din gård. Vi heter @mangfald_pa_slatten.
En skalbaggsås har flera funktioner. Den gynnar insekter som äter skadedjur och bidrar därför till ett minskat behov av att använda växtskyddsmedel i grödorna. Skalbaggsåsen ger också skydd och boplatser för rapphöns, harar och annat fältvilt. Om den är insådd med blommande växter så ger den dessutom pollen och nektar åt pollinatörer.
Träd och buskar ger mat, boplatser och skydd för djuren i odlingslandskapet. En häck med buskar och träd skapar lä och ger ett varmare mikroklimat som gynnar många insekter och fåglar. En häck bromsar också jord som kan följa med vindar när det blåser, så kallad vinderosion. Häckar kan också knyta ihop olika livsmiljöer i landskapet och vara en del av en grön infrastruktur. Den bästa kombinationen är häckar som består av olika sorters träd och buskar som både blommar och ger bär och frukter.
Genom att anlägga en viltåker kan du skapa både foder och skydd för viltet, samtidigt som du kan minska betestrycket på dina odlade grödor. Om du vill minska betestrycket på dina grödor är det viktigt att du sår viltåkern med minst lika smakliga grödor som du odlar.
Ligger viltåkern ostört nära skyddande vegetation som bryn eller dungar är chansen större att den nyttjas ofta. En viltåker kan vara attraktiv för många olika sorters vilt under stora delar av året, speciellt om du sår den med arter som blommar, ger smakligt bete och sätter frön. Fläckar med bar jord i viltåkern ger däggdjur och fåglar en möjlighet att torka upp efter regn eller dagg.
Det här ska du tänka på när du väljer grödor:
Fåglar och vilt äter gärna mogen spannmål. Därför är det bra om du lämnar otröskade hörn och remsor längs bryn och kantzoner. För både viltet och mångfalden är det bra att få en jämn fördelning mellan höst- och vårsådda grödor. Generellt sett skulle en ökad spannmålsodling i skogsbygderna vara gynnsam för biologisk mångfald eftersom den skapar variation.
Det är bra att spara en bit av vallen vid första- eller andraskörden. Den ger skydd åt harungar, rådjur, storspov, kornknarr och andra fåglar. Den är också uppskattat bete för vilt. Du ska helst spara en bit av vallen vid diken, åkerholmar eller i en gip. I vallen du sparar hinner klövern blomma och ge pollen och nektar till pollinerande insekter.
Många av våra vilda bin bygger sina bon i öppen sandig mark. En betydande andel av bina är hotade. Genom att frilägga eller lägga ut sand kan du skapa boplatser och förbättra villkoren för solitära bin och andra insekter som är knutna till öppna sandiga miljöer.
Du kan erbjuda boplatser för humlor genom att placera ut halmbalar i åkerlandskapet. Det är lämpligt att exempelvis placera dem vid kraftledningsstolpar eller andra odlingshinder. Ställ halmbalarna två och två och ta bort pressnäten runt dem. Halmbalarna blir bäst som boplatser efter något år när de börjat brytas ned, låt dem därför stå kvar på samma plats.
Sprutfria kantzoner erbjuder en värdefull fristad för många arter och ger dessutom skydd och föda till viltet. Här finns smakliga växter och gott om insekter. I kantzonen blommar ogräset vilket ger insekterna tillgång till nektar och pollen. Den rika tillgången till insekter gynnar många olika fåglar, inklusive fälthönsens kycklingar. Ogräsfröna erbjuder senare värdefull föda för fåglar och mindre däggdjur.
Broschyren Gynna mångfalden på kantzoner är under omarbetning och kan inte laddas hem just nu.
I det intensivt brukade slättlandskapet har gårdsmiljöerna stor betydelse för den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Du kan exempelvis gynna mångfalden på följande sätt:
Pollinatörer som bin och humlor är viktiga för skörden av raps, åkerbönor och klöverfrö. Även fjärilar, blomflugor och andra insekter pollinerar blommor.
Bin och humlor är viktiga för skörden av raps, åkerbönor och klöverfrö.
I broschyren Blommor för bin kan du läsa om över 500 örter som är mer eller mindre bra för honungsbin och andra vilda bin. Växterna är graderade efter attraktionskraft på blommor i en skala från 0 till 4. Det finns också uppgifter om till exempel pollenfärg, nektarns sockerhalt och potentiell honungsskörd.
För att skapa miljöer för bin och humlor kan du
Under rubriken Demonstrationsgårdar finns flera exempel på vad andra har gjort för att gynna bin och humlor.
Det finns många fjärilar i odlingslandskapet, de flesta av dem är knutna till hävdade gräsmarker men några av dem finns också i åkermark. De lever då främst i åkerholmar, fältkanter och diken. Fjärilarna i åkerlandskapet är till stor del generalister och trivs så länge värdväxten finns i tillräcklig mängd.
I Sverige finns ett tiotal arter blåvingar, några av dem trivs även i åkerlandskapet. De påträffas främst i vindskyddade miljöer som fältkanter och åkerholmar. Kråkvicker och käringtand är värdväxter för flera av blåvingarnas larver och är en förutsättning för att de ska finnas.
Luktgräsfjäril är en av våra vanligaste fjärilsarter men dess oansenliga yttre gör att den är okänd för de flesta. Fjärilens larver lever av ett stort antal gräsarter, som ofta finns i skyddszoner och i kantzoner på åkrar.
Makaonfjäril är en av våra största fjärilar och har ett exotiskt utseende. Den tycker om blomrika hagar och sent slagna vägkanter. Makaonfjärilen har försvunnit från Danmark eftersom det inte finns tillräckligt med bra miljöer för den där.
Det finns fler fjärilar i odlingslandskapet. Du kan läsa mer om olika fjärilar i våra faktablad.
För att öka och bevara antalet fjärilar kan du till exempel
Under rubriken Demonstrationsgårdar finns flera exempel på vad andra har gjort för att gynna fjärilar.
Lär dig mer om fjärilar i odlingslandskapet med vår app Fjärilar. Du hittar den på App Store eller Google Play. Sök på Jordbruksverket.
Naturliga fiender kan minska behovet av kemisk bekämpning eftersom de äter eller parasiterar på skadegörare. Exempel på sådana är skinnbaggar och jordlöpare som äter bladlöss, trips och kvalster, parasitsteklar som parasiterar på rapsbaggar. Larver av guldögonsländor och blomflugor är också viktiga naturliga fiender.
För att skapa miljöer för olika nyttodjur kan du
Under rubriken Demonstrationsgårdar finns flera exempel på vad andra har gjort för att gynna nyttodjur.
Nedbrytare bryter ner organiskt material så att växterna kan tillgodogöra sig den näring som finns i materialet. Det är exempelvis dyngbaggar och daggmaskar som gör det arbetet. Daggmaskar förbättrar dessutom markens struktur genom att luckra jorden.
För att skapa miljöer för nedbrytare kan du
Under rubriken Demonstrationsgårdar finns flera exempel på vad andra har gjort för att gynna nedbrytare.
Lär dig mer om pollinatörer, naturliga fiender och nedbrytare i odlingslandskapet med vår app Nyttodjur. Du hittar den på App Store eller Google Play. Sök på Jordbruksverket.
Fågelarter som tofsvipa, storspov och sånglärka trivs på slätten och är beroende av insekter och frön. Du kan hjälpa fåglarna genom att skapa bra livsmiljöer där det finns blommor, insekter och andra smådjur.
Hussvalan är helt beroende av flygande insekter som den fångar i flykten. En enda födoleverans till ungarna kan innehålla 300 små insekter. Gårdar med djur hyser många insekter och har därför många häckande svalor.
Vakteln är vår enda flyttande hönsfågel. Den flyttar ända ner till Sahelområdet söder om Sahara. Varje år spelar tusentals vaktlar i Sverige.
Ingen annan fågel har en lika framträdande position i svensk lyrik och vistradition som just sånglärkan. Den är en av få fåglar som trivs på stora öppna fält. Beståndet har minskat dramatiskt under senare tid och är i dag mindre än hälften jämfört med för 30 år sedan.
För att skapa bra livsmiljöer med insekter, frön och smådjur kan du till exempel:
Under rubriken Demonstrationsgårdar finns flera exempel på vad andra har gjort för att gynna fåglar.
Artdatabanken gör vart femte år en bedömning över alla fågelarters hotstatus i Sverige. Det är en del av den så kallade rödlistan. Flera av våra jordbruksfåglar har minskat kraftigt de senaste decennierna. Exempelvis har antalet sånglärkor i Sverige minskat med 75 procent sedan 1975. Antalet sånglärkorna verkar dock nu ha stabiliserat sig på en låg nivå och minskar inte längre. Av de 46 arter vi har med i vår app LärKvitter finns följande 19 fågelarter med på rödlistan. Det är sex fler jämfört med förra gången rödlistan uppdaterades (2015). Arterna är kategoriserade i olika kategorier beroende på hur hotade de är:
Lär dig mer om fåglarna i odlingslandskapet med vår app Lärkvitter. Du hittar den på App Store eller Google Play. Sök på Jordbruksverket.
Till fältviltet räknas fälthare, fasan och rapphöna. För att skapa bra förutsättningar för fältviltet behöver de mat och skydd hela året.
Fältharen trivs i åkerlandskapet, där den hittar mat i jordbruksgrödor som spannmål, oljeväxter och trindsäd. För att trivas behöver den skydd året om, gärna i form av buskvegetation i fältkanter och bryn.
Fasaner förekommer i varierade odlingslandskap med åkermark, betesmarker och våtmarker där de kan hitta mat i form av insekter, frön och växtdelar. Precis som rapphönan och fältharen behöver den skyddande vegetation och trivs i buskrika bryn och i lähäckar. Fasanen har sitt ursprung i Asiens bergstrakter. Fasaner fördes in till Sverige på 1800-talet för att jagas. De har sedan dess etablerat fasta stammar som reproducerar sig. En hel del fasaner planteras fortfarande ut.
Rapphönan trivs i större sammanhängande jordbruksområden, vanligen slättbygder. De områden som den föredrar är där spannmålsfält, vallar, trädor och betesmarker förekommer i samma trakt. För skydd och föda är tillgång på häckar, kantzoner, diken, åkerholmar och trädor mycket viktig. Rapphönskycklingarna äter enbart insekter och andra småkryp under sina första tre veckor i livet. Rapphönan har högre krav på sin livsmiljö än vad fasanen har, om rapphönan trivs är förutsättningarna goda även för fasaner och många andra arter som är knutna till odlingslandskapet.
Du kan ordna mat och skydd åt fältvilt hela året genom att
Under rubriken Demonstrationsgårdar finns flera exempel på vad andra har gjort för att gynna fältvilt.
På ett drygt tiotal gårdar i slättbygd i Sverige samarbetar vi med lantbrukare som testar åtgärder som gynnar pollinatörer nyttodjur, fåglar, fjärilar och fältvilt. På demonstrationsgårdarna anordnar vi, länsstyrelserna, och Hushållningssällskapen fältvandringar och andra aktiviteter för att sprida kunskap om vad du som lantbrukare kan göra för att gynna biologisk mångfald och ekosystemtjänster Läs mer om våra demonstrationsgårdar nedan.
Mellan Västerås och Irsta ligger Brunnby gård som är Hushållningssällskapets centrum för fältförsök i Mälardalen. Där kan du bland annat besöka demonstrationsodlingar för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Sedan 2021 är Brunnby också demonstrationsgård för Integrerat Växtskydd – IPM.
Demonstrationsodlingarna ligger i närheten av centrum för gården men också intill den fosfordamm som finns ute på slätten.
Intill dammen som samlar fosfor finns olika baljväxter som producerar rikligt med pollen och nektar åt humlor och bin. Här finns bland annat en hel remsa med bara getärt.
På demonstrationsytorna intill herrgårdsbyggnaden kan du varje år se olika fröblandningar som är lämpliga att ha på skyddszoner och ekologiska fokusarealer. Fröblandningarna är anpassade för att gynna pollinatörer, naturliga fiender till skadegörare, fåglar och fältvilt. Under Brunnby Lantbrukardagar i början av juli arrangeras fältvandringar i demonstrationsodlingarna.
Mattias Eklund och Lars Johansson driver tillsammans Ekobolaget i Skaraborg och de har sin verksamhet intill sjön Östen som ligger mellan Mariestad och Skövde. Sjön är berömd för stora mängder sångsvanar och gäss samt översvämningsmyggor, så här finns förutsättningar för biologisk mångfald på många sätt.
Mattias har bedrivit ekologisk odling på gården Slättäng Tidavad sedan 1995 och Lars har odlat ekologiskt på Skräddaregården Horn sedan 2005. År 2013 bildade de ett gemensamt växtodlingsbolag och odlar nu cirka 350 hektar åker tillsammans i Ekobolaget. De strävar efter att odla många olika grödor. Flera av grödorna ska vara blommande grödor som både gynnar och behöver pollinerande insekter.
Växtföljden består av havre, rödklöverfrö, gröngödsling, höstraps, höstvete, korn och åkerbönor. Sådd och ogräsbekämpning gör de mekaniskt med ett maskinsystem som utgår från rader både när det gäller sådd och ogräsbekämpning. Eftersom de är ekologiska använder de inte kemisk bekämpning vilket gör att växter, insekter och fåglar får bra möjligheter att leva på gården och då även i de odlade grödorna.
Sånglärka, buskskvätta, gulärla och ladusvala men även vaktel är några av de fågelarter som går att se och höra hos Mattias och Lars.
Mattias och Lars byggde ett slaktsvinsstall 2017 för att kunna producera KRAV-certifierade slaktgrisar. Grisarna, stallgödsel och grisarnas betesfållor ger nya förutsättningar för att kunna skapa en rik biologisk mångfald i landskapet. I filmen ser du fållorna med grisar hos Mattias och Lars. Filmen har inte något ljud.
Mattias och Lars har valt att ta fram en ettårig fröblandning av honungsört, bovete och solrosor för att få arter som blommar under lång tid på sommaren och som gynnar pollinerande insekter.
Den som åker förbi kan få se strimmor av blommor mitt ute i de gröna fälten med åkerbönor. Även i kanterna av fälten med klöverfrö finns remsor med blommor. För att gynna de pollinerande insekterna har de också anlagt en blomsteräng med fleråriga örter.
Hösten 2019 började de att anlägga en skalbaggsås på gården. Då plöjde de en rygg och vid vårbruket i år 2020 ska de så in fleråriga gräs och örter. På fältet runt skalbaggsåsen blir det havre med insådd det första året och rödklöverfrö år två.
Slättäng ligger mitt i ett område med styv lerjord. Här är öppen sand en bristvara och många insekter behöver tillgång till öppen sand, bland annat solitärbin. Därför har Mattias och Lars anlagt en sandbädd för att gynna både pollinerande insekter och insekter som äter olika skadeinsekter som bladlöss, klöverspetsvivlar, bönsmyg och rapsbaggar. Målet är att många insekter ska hitta hit för att sedan kunna gör nytta både i havren och senare i klöverfröodlingen och i den efterföljande höstrapsen.
För att gynna humlor har de också ställt halmbalar vid vissa åkerkanter. Mattias och Lars kommer också att sätta upp bibatterier.
Glyttinge ligger strax utanför Linköping i Östergötland. Hushållningssällskapet arrenderar här 120 hektar åkermark. Gården drivs konventionellt av gårdsmästare Niclas Malm som är ansvarig för jordbruksdriften.
Niclas har ett genuint intresse för djur och natur. Han tillverkar egna fågelholkar som han har satt upp på ett flertal platser på gården. Genom att sätta upp fågelholkar gynnar han hålbyggande fåglar som gråsparv, talgoxe och pilfink. Dessa fåglar har ofta svårt att hitta boplatser eftersom det på många platser är ont om gamla murkna hålträd som är lämpliga för fåglar att bygga bo i.
För att gynna sånglärkan har Niclas etablerat lärkrutor i nästan all höstsäd. Det är en liten osådd fläck på åkern där sånglärkorna kan hitta mat. Även arter som tofsvipa, sädesärla och stenskvätta har glädje av lärkrutorna.
På Glyttinge har Niclas sått in örtblandningar på svårbrukade kilar, hörn och kanter där förutsättningarna att odla är sämre. Med mer blommor i landskapet gynnar han pollinerande insekter som humlor och bin. För att få blommande växter redan första året har Niclas blandat in honungsört i den i fleråriga örtblandningen. Honungsörten ger en lång sammanhängande intensiv blomning under 4-6 veckor och ger stora mängder pollen och nektar åt humlor och bin.
Solitärbin bygger sina bon i olika håligheter som finns i ved eller i sand. I ett öppet odlingslandskap saknas det ofta boplatser. Genom att sätta upp bibatterier eller anlägga en sandbädd kan solitärbin få boplatser
Halm är viktig för många nyttodjur som jordlöpare, blomflugor och humlor, därför har Niclas lagt ut halmbalar.
Runt alla brunnar i fält är det nu anlagt mikroträdor med blommande växter så att det skall bli lättare att hålla avstånd när fältet ska bekämpas.
Hidinge gård ligger utanför Fjugesta söder om Örebro. Gården drivs av Håkan och Gunnel Wahlstedt.
Hidinge gård ligger intill Svartån och marken ligger väl samlad. Huvudnäringar är grisproduktion samt spannmål och potatis på totalt cirka 280 hektar. Avbrottsgrödor är lin och ärter.
Hidinge är med i flera olika projekt för att utveckla och driva miljöfrågor inom lantbruket. Gården är demonstrationsgård för Mångfald på Slätten, och pilotgård för Odling i Balans.
För att gynna fåglar i odlingslandskapet odlar Håkan remsor med fågelåker. Det som fungerar bäst är remsor med solrosor och fröhampa som lockar stora flockar med grönfinkar, bofinkar och bergfinkar under augusti–oktober. Solrosorna och fröhampan ger också bra skydd för fältvilt under stora delar av året.
Sedan några år finns en skalbaggsås på Hidinge som är sådd med tuvigt gräs och pollen- och nektarväxter. En skalbaggsås är en par meter bred upphöjd jordvall som placeras i mitten av stora fält för att skapa en bra övervintringsplats för jordlöpare och andra naturliga fiender till skadegörare. Skalbaggsåsen på Hidinge är närmare 500 meter lång och ligger i ett fält som är drygt 30 hektar stort.
Intill grishusen planterades blommande och bärande buskar för fältvilt och insekter år 2013. Sorkar har ätit upp en hel del rötter på buskarna och flera buskar har dött. Många lever dock och carolinaros, slån och häggmispel blommar om vårarna och ger bär om höstarna.
Intill buskplanteringen såddes en ängsfröblandning med svenskt ursprung. Marken är bördig men tack vare årlig skörd av ängen ökar dess kvalitéer år från år. I juni–juli blommar prästkrage, färgkulla, rödklint och kråkvicker till glädje för fjärilar, humlor och andra bin. Intill ängen lämnar Håkan en sprutfri kantzon i grödan.
För att gynna insekter finns också ettåriga och fleråriga remsor med pollen- och nektarväxter, som doftklöver, honungsört och bovete men också rödklöver, gul sötväppling, käringtand, cikoria och kummin. Eftersom växterna blommar vid olika tidpunkter innebär det att det finns pollen och nektar från slutet av juni till en bra bit in i september. Under 2021 har Håkan sått en ny rödklöversort av typen mattklöver som inte ska påverkas av klöverröta som andra rödklöverarter gör.
I den här filmen visar Håkan Wahlstedt på Hidinge gård och naturvårdsrådgivare Sara Overud Wissman hur du anlägger en blommande kantzon.
Klostergården är belägen i Vreta kloster utanför Linköping. Hushållningssällskapet har drivit gården som en av sina försöksgårdar sedan 1956. Gården drivs både ekologiskt och konventionellt.
På Klostergården arrangeras årligen försöksdemonstrationer och fältvandringar under ledning av Hushållningssällskapets rådgivare.
Klostergården omfattar cirka 80 hektar åkermark och 9 hektar betesmark. På betesmarkerna finns åtskilliga ståtliga ekar som är viktiga för den biologiska mångfalden. Det finns också gott om odlingsrösen. Sådana stökiga stenhögar är viktiga bostäder för både humlor och kräldjur.
I gränsen mellan åkermark och betesmark har gårdsmästare Niclas Malm etablerat sprutfria kantzoner.
Niclas Malm anlägger lärkrutor i de skiften som han sår med höstvete. Sånglärkan har minskat kraftigt i antal de senaste decennierna. I områden med mycket höststråsäd har de svårt att lätta, landa och samla föda. Lärkor är platstrogna så om de trivs på din gård kommer de att återvända år efter år!
På Klostergården har Niclas Malm anlagt blommande träda på sammanlagt tre hektar av åkermarken. Den blommande trädan utgörs av en perenn örtblandning som gynnar både pollinerare, andra nyttoinsekter och de rapphöns som finns på gården.
På klostergården har man tidigare anlagt remsor med hampa. Hampan ger föda åt ett flertal fågelarter i odlingslandskapet.
Vildbin är en av våra viktigaste pollinatörer. En stor del av dem bygger sina bon i öppen sandig mark. På Klostergården har Niclas anlagt en sandbädd för att skapa boplatser till marklevande bin. Under sommaren 2020 inventerades sandbädden för vi skulle få reda på vilka arter som hade hunnit etablera sig.
Krokstorps gård ligger nära Påarp i västra Skåne. Gården är en släktgård i nionde generation på 440 hektar som ägs av Martin Krokstorp. Han driver gården tillsammans med sin far Fredrik. 2016 förändrade de brukningsformen från konventionell odling till Conservation Agriculture (CA), som kan översättas till bevarandejordbruk.
Företaget är en av pionjärerna i Sverige med minimerad jordbearbetning, till förmån för jordens levande organismer. Minimerad jordbearbetning medför lägre bränslekostnader och ger mindre markpackning, vilket ökar bördigheten och den biologiska mångfalden i marken.
Genom att växtrester får ligga kvar på jordytan kommer daggmaskarna upp för att hämta föda och bildar gångar i jorden som kan svälja stora regnmängder. Växtlagret ska vara lagom fuktigt så att maskarna ska kunna bryta ner det samtidigt som växtlagret hindrar ogräs. Martin menar att det opåverkade matjordsskiktet bidrar till en högre mullhalt och bättre så kallad kapillaritet, det vill säga att markens förmåga att hålla vatten förbättras, vilket motverkar torka. Ogräset hålls också i schack genom att ytlagret inte rörs om och väcker nya ogräsfrön. Därtill bidrar en växande gröda året om till minskat ogrästryck. Martin kan konstatera att förekomsten av maskar har ökat påtagligt sedan starten 2016.
Ett sätt att lyckas med plöjningsfri odling är att dubbla radavståndet. Vid 25 centimeters radavstånd minskas den yta som rörs om i jorden till en femtedel vilket bidrar till att minimera groning av ogräsfröer. Tack vare det dubbla radavståndet märks även fler häckande lärkor runt gården, eftersom fåglarna får mer utrymme att anlägga bon och söka föda mellan raderna.
Insådd av mellangrödor och efterföljande grödor sker i huvudsak mellan föregående års stubbrader. Mellangrödorna sås vanligen direkt efter skörd, men vi ökar successivt insådd av mellangrödor redan på våren, som understödjande grödor mellan raderna i främst höstvete, säger Martin. Mellangrödorna fryser antingen bort under vintern eller bekämpas med Round-up.
Blomremsor är ett dominerande inslag runt Martins fält för att gynna pollinerande insekter. Han har i år deltagit i projektet ”Hela Skåne blommar”.
Att bedriva bevarandejordbruk kräver tajming och väl fungerande växtföljd. Efter fyra år med det nya brukningssättet ligger vi åtminstone kvar på samma avkastning som tidigare, med den skillnaden att bränslekostnader har sjunkit med 50 procent, konstaterar Martin. Maskpopulationen och nyttoinsekterna har ökat avsevärt på dessa år, men troligen finns det mer potential så att full effekt nås först efter ytterligare några år.
Lilla Böslid är Hushållningssällskapet i Hallands försöksgård.
Gården ligger strax söder om Halmstad och här bedrivs fältförsök och demonstrationsodlingar inom ekologisk och konventionell produktion. Gården har en storlek på ungefär 110 hektar. I dag finns flera exempel på åtgärder som bidrar till ökad biologisk mångfald.
När du besöker gården får du se hur de använder både odlingarna och gårds- och trädgårdsmiljöerna för att visa hur olika åtgärder gynnar djur- och växtliv.
Här kan du bland annat se:
Hushållningssällskapet Västra har försöksgården Logården i Grästorp. Här bedrivs fältförsök. De sköts av en försökspatrull.
På 90-talet startades tre olika driftsformer på gården; konventionell odling, ekologisk odling och integrerad odling i ett europeiskt forskningsprojekt. I den integrerade odlingen finns lähäckar efter engelsk förlaga. I lähäckarna finns bland annat måbär, havtorn, äppelros, skogstry, svarta vinbär och trollholmsbuske. En grön remsa med gräs på ena sidan häcken gynnar nyttoinsekter och fältvilt som rådjur och hare.
Fågelinventeringar har visat att området med lähäckar är det mest fågelrika, både när det gäller arter och antal.
Projektet Fågelskådare och jordbrukare i samverkan genomförde fågelinventeringar 2011 och 2014. En uppföljande inventerings gjordes 2017. De flesta arter har ökat i antal. Åtgärder som till exempel starholkar på hög stolpe i lähäckarna har gett gott resultat. Stare, pilfink och sånglärka har på denna korta tid ökat i antal på Logården.
Förekomsten av vissa fågelarter tyder på en fungerande ekologisk balans på gården. Till exempel är stare en signal på rik markfauna av larver och maskar och hämpling tyder på en rik flora med fröbärande växter.
På Logården finns även en mindre våtmark med en buskridå mot norr. Här finns vatten samt en god miljö att bo och gömma sig i för fältvilt, fåglar och insekter.
Banvallen bjuder på en torr miljö, där växter med mindre krav på vatten och näring trivs. Här finns lagom stora håligheter för humlor att bygga bo. Många insekter trivs här där marken snabbt blir varm.
På norra sidan om banvallen ligger en liten skogsdunge som också bjuder på variation i landskapet. Här finns en mindre bigård. Den ligger skyddad för norrvindar.
På Logården finns demonstrationsrutor med växter som gynnar mångfalden på olika sätt. Det kan vara blommor för pollinerande insekter, arter som gynnar andra nyttoinsekter eller arter med frön som ger mat till fåglar på hösten. Rutorna är skyltade och går att besöka under sommaren. Oftast ligger rutorna bakom gårdspuben vid gårdscentrum.
På Uppsalaslätten söder om Linnés Hammarby och nära Mora stenar ligger Norrbacken. Henrik Lindfelt tog över arrendet för gården 2017 och är fjärde generation på gården, men marken har brukats under lång tid.
Här finns fortfarande ett skogsbete och öppna, solbelysta bryn som möter åkermarken. I brynen finns stenmurar där stenskvättan häckar. En fågelinventering 2020 visade på femton häckande fågelarter på Norrbacken.
Herefordkor betar 10 hektar varav en stor del är skogsbete. Henrik är intresserad av att sköta naturbetesmarker och hur det han gör kan gynna fågelliv, insekter och växter. Han strävar efter att hitta en god balans för att gynna mångfalden mellan det öppna landskapet och de mindre hag- och skogsmarkerna.
När Henrik rensar träd och buskar utefter den odlade marken strävar han efter att bara ta bort det som är nödvändigt. För att vårda den miljö som finns i själva brynet lämnar han kvar en del träd och buskar mellan den öppna betesmarken och den öppna odlingsmarken.
På åkermarken odlar Henrik spannmål och vall. 2020 sådde han en blommande träda med fleråriga arter som sötväppling, cikoria och olika klöverarter. De ettåriga örterna honungsört och bovete använder han som insåningsgröda. Sedan några år tillbaka odlar han också viltåkrar med hampa, solros och bovete.
Henrik har anlagt några mindre våtmarker med hjälp av källvatten som inte dräneras ut i angränsande vattendrag. Det blir så kallade mikrovåtmarker som ger en mindre vattenspegel ute i åkern. Våtmarken gynnar insekter, fåglar och annat vilt. Tranor syns ofta vid eller i nära anslutning till mikrovåtmarken.
Rådjur betar i viltåkrarna på hösten och småfåglar söker föda där så länge det finns frön kvar.
Utanför Borrby på Österlen ligger Hushållningssällskapets försöksgård. Här bedrivs demonstrationsodlingar och försöksverksamhet som syftar till att inspirera och utveckla växtodlingen på Österlen med de särskilda förhållanden som finns i den delen av Skåne. Gården omfattar cirka 200 hektar och består av två enheter, Sandby Gård som bedrivs med konventionella växtodlingsmetoder, och Hillshög som drivs med ekologisk och KRAV-certifierad produktion.
Hushållningssällskapet har jobbat med biologisk mångfald sedan 1990-talet genom att plantera lähäckar för viltet. På Sandby Gård finns det även flera anlagda skalbaggsåsar, halmbalar till humlor samt demonstrationsytor för blommande grödor.
Det är i regel brist på boplatser för humlor i slättbygden. På Sandby Gård försöker man gynna humlorna i odlingslandskapet genom att sätta ut halmbalar. Under sommaren 2018 gjorde Sandra Lindström på Hushållningssällskapet i Skåne en undersökning om humlors boplatsbeteende hos 58 lantbrukare i Skåne och Östergötland, där halmbalar av olika ålder och utseende var placerade i jordbrukslandskapet. Det fanns humlebon i halmbalarna hos 26 av lantbrukarna och det fanns humlor med både lång och kort tunga i halmbalarna. Projektet finansierades av Jordbruksverket.
På Sandby Gård finns en demonstrationsyta med olika blom- och fröblandningar för att visa hur man kan gynna pollinerande insekter, naturliga fiender och fåglar. De fleråriga örterna har dock svårt med konkurrensen av främst gräsogräs. Det finns också stora fält med fröodling av vitklöver och bovete.
Ett problem med insådda blomremsor och blommande träda är risken för ökad ogräsförekomst i efterföljande gröda. I projektet Odla för nyttodjur pågår ett fältförsök för att studera om vanliga arter som honungsört och bovete frösår sig och uppträder i kommande års sockerbetsodling.
I projektet Odla för nyttodjur samlas nyckelpersoner med kunskap och erfarenheter om pollen- och nektarproducerande växter som kan odlas för att gynna pollinatörer och naturliga fiender. Genom att ta fram en handbok med tydliga anvisningar för odlingssätt som medför säkerställda positiva effekter på nyttodjuren vill man inspirera odlare i hela Sverige att gynna nyttodjur.
Åkerbönor besöks av flera pollinerande insekter, men många nyttodjur som nyckelpigor och parasitsteklar är utsatta för minskande livsmiljöer och krympande födoresurser. I projektet Ecobeans undersöks hur pollinerande insekter och predatorer påverkar skörden i kommersiella fält av åkerböna. Projektet startade 2018 och pågår till och med 2020. Fältförsöken görs på 18 ekologiska fält med åkerböna i Skåne, varav ett fält ligger på Hillshög.
Valterslund är på många sätt en typisk skånsk växtodlingsgård. Här odlas cirka 150 hektar med traditionella grödor som höstraps, spannmål och sockerbetor, dessutom odlar de frö av ängsgröe.
Det som skiljer Valterslund från många av traktens gårdar är ett viltvårdsintresse som har fått ett betydande genomslag i gårdsbilden.
För snart 30 år sedan planterade de så kallade lähäckar där motivet var att vårda gårdens vilt. Häckarna är än idag viktiga för fåglar, insekter och fältvilt. Dessutom är de ett vackert inslag, inte minst fram på höstkanten med bladverk i höstens färger kombinerat med exempelvis röda bär av olvon, nypon och oxel samt vita snöbär.
Det som också kännetecknar Valterslund är nyfikenheten och viljan att pröva något nytt för att gynna mångfalden. Men det är svårt att på förhand veta vad som fungerar, men om det inte fungerar är även det en lärdom!
Här följer några exempel från Valterslund:
Många av åtgärderna är långsträckta och några meter breda för att dels passa bättre in i brukandet och dels ge så mycket biologisk nytta som möjligt.
Det måste finnas ett intresse hos lantbrukaren för att arbetet med åtgärderna för det tar tid att anlägga och att sköta. Åtgärderna ger dock mycket tillbaka i form av goda miljöer för pollinerare, andra insekter som gör nytta, fåglar och fältvilt. Dessutom får du ett mer omväxlande och händelserikt landskap att både jobba och vara i.
Mattias Hammarstedt driver Villiegården tillsammans med sin familj sedan 2007. Gården förvärvades av Mattias farfars far 1916. Villiegården är en växtodlingsgård med inriktning på utsädesproduktion som omfattar höstvete, vårkorn, ärter, engelskt rajgräs, sockerbetor och raps. Allt som odlas torkas och lagras på gården för försäljning till våren, förutom sockerbetorna som levereras direkt till fabriken från fältkanten.
Mattias började med lärkrutor 2012 och blomsterremsor 2015. Blomsterremsorna blev till genom projektet Blommor för bin. Idag finns cirka en kilometer blommande kantzoner och några blommande trädor. Drivkraften i dessa odlingar är att försöka öka upp fältviltet på gården, såsom fasaner, rapphöns och harar.
— Vi försöker arbeta med de ytor som finns och förstärka dessa. Därför sår vi gärna fröblandningar runt märgelgravar och odlingshinder så förstärks dessa biotoper och samtidigt skyddas vattnet mot växtnäringsläckage och växtskyddsmedel, förklarar Mattias.
Mattias har hittills använt sig av de fröblandningar som var med i Blommor för bin och de senaste åren har han använt blomsterblandningar från Samzonsprojektet och Hela Skåne Blommar. Anledningen att han använder dessa fröblandningar är för att de har satts samman med en tanke att kunna ge pollinerarna mat under hela sommaren, samt även ge fältfåglar och småfåglar mat på vintern. Mattias gillar tanken att nå flera miljömål på samma yta.
I fröblandningarna ingår alltid honungsört (Phacelia tanacetifolia) eftersom den ger en bra ogräskonkurrens. Problemet med de fleråriga blandningarna är att gräs och tistlar ofta tar sig in och det är anledningen till att de ibland måste brytas och sås om.
Mattias har en biotop i ena delen av fastigheten där de har arbetat de senaste åren med att försöka skapa bra miljö för fasanerna men samtidigt även gynna pollinatörer. Marken är stundom svårtillgänglig vilket medför begränsad skötsel. Detta gör att de blomsterblandningar han hittills sått snabbt konkurreras ut av gräs och skräppor. Mattias plan är därför att försöka etablera getärt (Galega officinalis) på större delen av den ytan. Getärt lär vara konkurrenskraftig och producerar mycket nektar samt ger fasaner livsrum.
Utöver att driva Villiegården så arbetar Mattias även som växtodlingsrådgivare och i det jobbet har han de senaste åren kommit att även arbeta med projekt kring biologisk mångfald. Han triggas av utmaningar, så när Hushållningssällskapet 2019 fick medel av WWF och Bee Urban att dela ut fröblandningar till gårdar på Österlen, bestämde han att söka ekonomiska sponsorer för ett projekt där hela Skåne blommar 2020. Majoriteten av projektets 255 lantbrukare har aldrig odlat blommor tidigare. Tillsammans sås drygt 300 hektar blommande ytor fördelade på 200 hektar blommande trädor och 600 kilometer blommande kantzoner. Mattias hoppas att detta ska inspirera kolleger på andra Hushållningssällskap så vi kan ha ”Hela Sverige blommar 2021”.
Du kan få information om senaste nytt om biologisk mångfald i åkerlandskapet genom att prenumerera på nyhetsbrevet Mångfald på slätten.
Demonstrationsgårdarna ingår i projektet Mångfald på slätten. Projektet tar fram informationsmaterial, arrangerar kurser och har aktiviteter i fält för lantbrukare och rådgivare. Mångfald på slätten fokuserar på naturliga fiender till skadegörare, nedbrytare. pollinatörer, fåglar och vilt. Projektet har tagit fram apparna Lärkvitter, Nyttodjur och Fjärilar. Projektet bidrar till att vi i Sverige kan nå miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap.
Om du har frågor om hur du kan bidra till mångfald på slätten kan du kontakta någon av våra regionala projektledare. De ansvarar för de regionala aktiviteterna och demonstrationsgårdarna.
Jonas Ivarsson, södra Sverige, växtodlingsrådgivare på HIR Skåne AB
Louice Lejon, östra Sverige, växtodlingsrådgivare på Hushållningssällskapet Östergötland
Anders Lööv, västra Sverige, växtodlingsrådgivare på Hushållningssällskapet Väst i Vänersborg
Anna Douhan Sundahl, Mellansverige, naturvårdsrådgivare, HS Konsult/Hushållningssällskapet
Greppa Näringen har en rådgivningsmodul om biologisk mångfald i åkerlandskapet, 17A. Under rådgivningen diskuterar du som lantbrukare gårdens förutsättningar för biologisk mångfald tillsammans med en rådgivare. Tillsammans tar ni fram en åtgärdsplan för den biologiska mångfalden på gården.